Lite Gott slut

Precis som jag misssssstänkte så packade dom väskorna och drog iväg utan mig. Hela långa dagen före självaste Mjulafton fick jag vara alldeles ensam. Bara skällhundarna hos grannen som väsnades. Så sent på kvällen hörde jag tassar utanför och så skramlade det till i dörren. Glad för att jag trodde dom kom hem igen så rusade jag ner för trappan för att möta dom men.... neeeej.... eeeeeek! Hjälp! Det var två främmande tvåbeningar som kommit. Jag tvärnitade på mattan i hallen och rusade upp tillbaka men stannade för säkerhets skull halvvägs i trappan för att hålla koll på dom. Det verkade som om dom hade kommit för att prata med mig men jag höll dom lite kort. Busade bara liiite med ett snöre. Vem som helst och när som helst kan man ju faktiskt inte tillåta att komma nära.
Dag två, Mjulafton: Huset tyst och tomt. Hela dagen. Inga tomtar så långt ögat kunde nå. Sena kvällen kom och då skramlade det till i dörren igen. Jag skyndade mig ner i hallen men inte var det hon och han den här gången heller. Nej, bara de två okända tvåbeningarna. Jag lät faktiskt Herr Tvåbening gosa lite med mig, men bara lite.
Sen hade jag lite kontorsarbete att göra så dom fick nöja sig med att sitta och lyssna på radio en stund. Ingen av dom ville komma och hjälpa mig tassa här.
Dag tre, Mjuldagen: Jag väntade på dom på övervåningen. Dom fikade och gosade med mig, bara med mig, båda två och så tittade dom på den där TV-rutan.
Dag fyra, Mjauandagen: Sent på eftermiddagen kände jag igen hans och hennes tassljud utanför. Jag rusade nerför trappan och JAAA! Nu var dom hemma hos mig igen. Vi gosade och spann på mattan i hallen både hon och jag. Fick kli på magen och gos på nosen. Sen dess har inte de andra tvåbeningarna synts till. Jag tror dom blev bortskrämda. Hon och han har varit hemma med mig varje dag och natt sen. Och idag fick jag henne äntligen att sätta sig här och tassa ner en lägesrapport.
Dom (mest hon) har hållit på och lagat nå't som har gått i 1000 bitar. Det är platt och det är en bild på en sida. Alla bitarna är jättesmå och grå.
Jag försökte hoppa upp och hjälpa till en dag men då började hon göra konstiga ljud och skulle lyfta ner mig. Halt var det och bitarna trillade ner på golvet hela tiden. Tror inte riktigt att hon uppskattade min hjälp. Konstigt....

Under tiden jag har varit borta härifrån har det dykt upp en ny bloggkompis här också. Han heter Sippo och han känner visst Gustav lite också. Kul med nya kompisar! Sippo har fått ett nytt rum i julklapp och Gustav stackarn har fått vara hos sticktanten som bjöd på otäckheter.

Eftersom det är årets sista dag vill jag önska alla bloggmissar ett
Gott Slut på 2008 och ett Gott Nytt Kattår 2009.

Lite jul

Det är nå't skumt på gång...
Hon säger att hon inte kommer att tassa ner nå't här på ett tag
Dom har packat och ställt väskor nere i hallen. Jag tror dom tänker åka bort, utan mej. Ska jag få fira julen alldeles ensam här? Suck!

Jag hittade en juldikt ute på nätet idag. Önskar alla kissemissar där ute en riktigt God Jul och hoppas ni har bättre tvåbeningar hos er som förstår vikten av det där med julmys och godsaker.

Mjao på er!


A Cats Christmas

'Twas the night before Christmas
and all through the house
Not a creature was stirring,
not even a mouse.

'Cuz the cat had pounced on him
and tore him apart-
Ate his mousey intestines
And chewed up his heart.

Kitty thought he heard sleigh bells,
which made him take pause-
He stopped daintily licking
the blood from his claws.

"Must be Santa" thought Kitty
(that quite clever cat)
'Cuz nobody else climbs down
the chimney like that.

Indeed it was ol' Santa,
so jolly and fat
With a load of presents
and all for the cat!

"Wow, the best Christmas ever!"
Kitty thought with a purr,
Then he coughed up a hairball
and shed some more fur.

http://www.hayling.co.uk/forum/showthread.php?t=16013

Lite kontorsarbete

Undrar just hur många katter det har gått åt idag....lussekatter alltså
:-)
Skämt åsido.... hoppas alla katter har haft en lugn lussedag idag.
Själv har jag ägnat mig åt en del kontorsarbete, särskilt på kvällskvisten.

Lite mycket

Det blev lite mycket tvåbeningar häromdagen. Hela huset blev fullt. Sjöng gjorde dom och tjoade och skrek gjorde dom. Och det var både små och stora tvåbeningar överallt. Inte kunde jag äta och inte kunde jag kissa. Överallt var dom i vägen. Till slut gömde jag mig under sängen i kontoret.
En stund kom det i alla fall någon jag kände igen. Både på rösten och lukten. Det var min gammelmatte som kom och pratade lite med bara mig. Då kröp jag fram och hälsade på henne. Vi hade sån tur så vi fick vara lite för oss själva en stund hon och jag. Det var mysigt.
Sen när hon gick då blev det buller och bång uppe på övre våningen. Alla soffor och fåtöljer blev upptagna och dom babblade och pratade hela tiden. Jag höll mig undan.
Det blev lugnt igen senare på kvällen. Då kunde jag komma fram och äta lite i alla fall och använda min låda! Puh! Sen sov jag hela natten i hans säng.
På morgonen fjäskade han till det lite med räkor som jag ju gärna äter. Resten av dagen vilade jag för säkerhets skull under hennes täcke. Tack och lov blev det en lugn dag.

Lite hemskt

Det hände nå't hemskt idag. Jag blev jätterädd!
Vi som hade det så mysigt igår när hon var hemma. Då var vi på musjakt tillsammans hon och jag. När han kom hem gjorde han ett mushinder så idag ....inga möss.
Nä, idag blev det hemskt istället. Hon var hemma idag också. Jag låg och vilade i fåtöljen när det sa plingplong på dörren. Det var någon okänd tvåbening som kom och hälsade på.
Okej, så länge dom håller sig där nere på nedre våningen går det väl an tänkte jag och låg kvar.
Plötsligt hörde jag steg i trappan och vad är det som kommer.... HJÄLP! EN HELSVART TVÅBENING! Jag kröp ner på golvet och försökte gömma mig men tror ni inte att han skulle in i det rummet också!
"Oj, en katt", sa han. "Jaha, hurså?!" tänkte jag, höll en låg profil och räddade mig snabbt som blixten nerför trappan.
Sen behövde dom inte se skymten mer av mig medan han var kvar. Nej, jag gömde mig på mitt allra bästa ställe och kröp fram sen när kusten kändes klar igen.
Luktade konstigt gjorde han också. Uff!
Nu är det lugnt i huset igen. Puh!