Lite Gott slut

Precis som jag misssssstänkte så packade dom väskorna och drog iväg utan mig. Hela långa dagen före självaste Mjulafton fick jag vara alldeles ensam. Bara skällhundarna hos grannen som väsnades. Så sent på kvällen hörde jag tassar utanför och så skramlade det till i dörren. Glad för att jag trodde dom kom hem igen så rusade jag ner för trappan för att möta dom men.... neeeej.... eeeeeek! Hjälp! Det var två främmande tvåbeningar som kommit. Jag tvärnitade på mattan i hallen och rusade upp tillbaka men stannade för säkerhets skull halvvägs i trappan för att hålla koll på dom. Det verkade som om dom hade kommit för att prata med mig men jag höll dom lite kort. Busade bara liiite med ett snöre. Vem som helst och när som helst kan man ju faktiskt inte tillåta att komma nära.
Dag två, Mjulafton: Huset tyst och tomt. Hela dagen. Inga tomtar så långt ögat kunde nå. Sena kvällen kom och då skramlade det till i dörren igen. Jag skyndade mig ner i hallen men inte var det hon och han den här gången heller. Nej, bara de två okända tvåbeningarna. Jag lät faktiskt Herr Tvåbening gosa lite med mig, men bara lite.
Sen hade jag lite kontorsarbete att göra så dom fick nöja sig med att sitta och lyssna på radio en stund. Ingen av dom ville komma och hjälpa mig tassa här.
Dag tre, Mjuldagen: Jag väntade på dom på övervåningen. Dom fikade och gosade med mig, bara med mig, båda två och så tittade dom på den där TV-rutan.
Dag fyra, Mjauandagen: Sent på eftermiddagen kände jag igen hans och hennes tassljud utanför. Jag rusade nerför trappan och JAAA! Nu var dom hemma hos mig igen. Vi gosade och spann på mattan i hallen både hon och jag. Fick kli på magen och gos på nosen. Sen dess har inte de andra tvåbeningarna synts till. Jag tror dom blev bortskrämda. Hon och han har varit hemma med mig varje dag och natt sen. Och idag fick jag henne äntligen att sätta sig här och tassa ner en lägesrapport.
Dom (mest hon) har hållit på och lagat nå't som har gått i 1000 bitar. Det är platt och det är en bild på en sida. Alla bitarna är jättesmå och grå.
Jag försökte hoppa upp och hjälpa till en dag men då började hon göra konstiga ljud och skulle lyfta ner mig. Halt var det och bitarna trillade ner på golvet hela tiden. Tror inte riktigt att hon uppskattade min hjälp. Konstigt....

Under tiden jag har varit borta härifrån har det dykt upp en ny bloggkompis här också. Han heter Sippo och han känner visst Gustav lite också. Kul med nya kompisar! Sippo har fått ett nytt rum i julklapp och Gustav stackarn har fått vara hos sticktanten som bjöd på otäckheter.

Eftersom det är årets sista dag vill jag önska alla bloggmissar ett
Gott Slut på 2008 och ett Gott Nytt Kattår 2009.