Lite paket II

Matte har fått ett paket idag. I paketet låg det jättefina handgjorda bokomslag som hon hade köpt av efter ett tips av Wikki. Så här ser dom ut:

Titta vilka fina!

Matte blev jätteglad och jag fick nosgosa med dom jag också. Dom luktade Sambo. En god misse!

Annars är allt lugnt här förutom att matte låter som en skällis ikväll. Igår fräste hon hela kvällen och idag skäller hon som en hund. Går ju inte att sova i knä på henne då. Suck!

Lite ute

Jag har varit ute! Det är vår!

Igår kväll fick jag vara ute med husse en lång stund. Jag kollade så att grannhuset stod kvar där det skulle efter vintern. Sen kollade jag att garaget stod stadigt på plats också. Det gjorde det.

I kväll har jag varit ute med matten. Först satsade jag på en fågelstek, men matten kunde inte hålla truten på sig.

Hon sa: Ajabaja, inte ta Erland.

Vemdå, Erland? jamade jag.

Jag blev så distraherad av hennes pladder så jag tappade kollen på fågelsteken och den flaxade iväg.

Istället gjorde jag en noggrann mushålskontroll och räknade till minst förtielva mushål runt huset. Sen spanade jag in baksidan vid källartrappen och jamade till matten att det börjar bli dags att städa där. Löv och pinnar överallt. Förstår inte vem som stökar till så hemskt på vintern. Sen fick jag syn på grannens stubbar vid hans vedbod. Skällisarna syntes inte till så jag vågade mig på att provsitta stubbarna. Den minsta var lite för sned för att duga men den mellersta stubben är numera utsedd till perfekt spaningsstubbe.

Nej, den här stubben är för sned...

Lite kul

Lite svansvift

Det är Kattionaldagen idag. Det säger både Gustav och Sippo och Nea och då måste det vara så. Har varit ute och viftat lite extra på svansen idag. Ute har jag varit flera gånger. Blivit utskälld av grannskällisarna som vanligt och kollat om myntan växt sen sist. Det hade den. Gooooos!
Mysit under hennes täcke har jag gjort också för det är förjamans kallt ute och då måste man värma sig emellan utestunderna.
Kattionaldags-tass på er vänner.

Lite utskälld

Liza tycker inte om blåsvädret!

Jamans blåsväder det har varit både igår och idag. Soligt och fint har det varit men så blåsigt om öronen så man inte har velat sticka ut nosen.
Jag har ägnat mig åt vattenprovning och solning istället.

Fast idag testade jag sju gånger ut och in igen genom dörren men sen gav jag upp och kröp ihop i sängen på kontoret. Hon och han har varit ute hela dagen dom, utan att blåsa bort faktiskt.
Nu på kvällskvisten hade blåsvädret lugnat ner sig och då kunde jag äntligen ta chansen att snoka runt lite ute. Jag tog västra sidan och kröp under staketet till grannhuset. Det kommer spännande dofter därifrån.
Kollade runt bodarna lite och hittade ett öppet fönster där jag kröp in.

Hon sa nå't som lät som 'Nej! Inte krypa in där, Liza!' men det ville inte jag höra just då.

Plötsligt fick skällmaskinerna syn på mig och började skrälla som åskväder.

Morr och skäll, morr och skäll!

Dom bor i en bur där på gården så dom kan inte ta mig, men jag tog det säkra före det osäkra och kröp tillbaka på min sida om staketet. Usch, vad dom låter illa dom där otäckingarna!

Lite Gott slut

Precis som jag misssssstänkte så packade dom väskorna och drog iväg utan mig. Hela långa dagen före självaste Mjulafton fick jag vara alldeles ensam. Bara skällhundarna hos grannen som väsnades. Så sent på kvällen hörde jag tassar utanför och så skramlade det till i dörren. Glad för att jag trodde dom kom hem igen så rusade jag ner för trappan för att möta dom men.... neeeej.... eeeeeek! Hjälp! Det var två främmande tvåbeningar som kommit. Jag tvärnitade på mattan i hallen och rusade upp tillbaka men stannade för säkerhets skull halvvägs i trappan för att hålla koll på dom. Det verkade som om dom hade kommit för att prata med mig men jag höll dom lite kort. Busade bara liiite med ett snöre. Vem som helst och när som helst kan man ju faktiskt inte tillåta att komma nära.
Dag två, Mjulafton: Huset tyst och tomt. Hela dagen. Inga tomtar så långt ögat kunde nå. Sena kvällen kom och då skramlade det till i dörren igen. Jag skyndade mig ner i hallen men inte var det hon och han den här gången heller. Nej, bara de två okända tvåbeningarna. Jag lät faktiskt Herr Tvåbening gosa lite med mig, men bara lite.
Sen hade jag lite kontorsarbete att göra så dom fick nöja sig med att sitta och lyssna på radio en stund. Ingen av dom ville komma och hjälpa mig tassa här.
Dag tre, Mjuldagen: Jag väntade på dom på övervåningen. Dom fikade och gosade med mig, bara med mig, båda två och så tittade dom på den där TV-rutan.
Dag fyra, Mjauandagen: Sent på eftermiddagen kände jag igen hans och hennes tassljud utanför. Jag rusade nerför trappan och JAAA! Nu var dom hemma hos mig igen. Vi gosade och spann på mattan i hallen både hon och jag. Fick kli på magen och gos på nosen. Sen dess har inte de andra tvåbeningarna synts till. Jag tror dom blev bortskrämda. Hon och han har varit hemma med mig varje dag och natt sen. Och idag fick jag henne äntligen att sätta sig här och tassa ner en lägesrapport.
Dom (mest hon) har hållit på och lagat nå't som har gått i 1000 bitar. Det är platt och det är en bild på en sida. Alla bitarna är jättesmå och grå.
Jag försökte hoppa upp och hjälpa till en dag men då började hon göra konstiga ljud och skulle lyfta ner mig. Halt var det och bitarna trillade ner på golvet hela tiden. Tror inte riktigt att hon uppskattade min hjälp. Konstigt....

Under tiden jag har varit borta härifrån har det dykt upp en ny bloggkompis här också. Han heter Sippo och han känner visst Gustav lite också. Kul med nya kompisar! Sippo har fått ett nytt rum i julklapp och Gustav stackarn har fått vara hos sticktanten som bjöd på otäckheter.

Eftersom det är årets sista dag vill jag önska alla bloggmissar ett
Gott Slut på 2008 och ett Gott Nytt Kattår 2009.

Nyinflyttad

Hej!

Det är jag som är Lisa. Jag är nyinflyttad. Förut bodde jag hos ett par tvåbeningar på Rivieran i Byn. Nu vill inte dom bo tillsammans längre och då fick jag flytta hit till Magnus och Gun.

Jag har inte bestämt mig om jag trivs här än. Det är stort här och det hörs konstiga ljud hela dagarna. Brummiga saker som åker förbi och sen såna där andra fyrbeningar som liksom skräller i örona. Åsså knarrar det när tvåbeningarna går.

Tryggast just nu är det bakom en blå soffa. Där hörs ljuden minst och jag får vara i fred.