Lite sorgligt

Det kom ett bud från himlen,
från Skaparkatten sänd.
Han meddelade att stjärnan,
för Liza nu är tänd.
Att Regnbågen är redo,
och grinden öppen står.
Och himlens alla änglar,
skall följa när hon går.


Tack alla kattvänner som följt min blogg.
Vi ses en dag på andra sidan bron.

Liza

1994-06-24--2010-09-20

Lite opigg II

Jag har det lite jobbigt med andningen och jag vill inte äta och dricka. Det känns som om det är något i vägen när jag sväljer.
Klockan 13.00 har jag fått en tid hos stickisarna.

Och idag står det Liza i almanackan....

Lite opigg

Jag är lite otasslig eller opigg.
Jag sover mest och har nästan inte ätit någon mat idag. Alldeles nyss åt jag två dentisar. Jag har varit uppe och druckit lite vatten och besökte lådan senast i natt. Matte och husse vakar över mig och klappar mig mycket.

Lite piggare igen

Tusen kattiljoner tack för alla tröstekramar och nosgosar från alla bloggkompisar. Dom värmer gott om hjärtat.
Ikväll har jag varit riktigt piggelin igen och husse och jag har busat både med Mymlan-bollen från Pia Puma och med papperstussen.
I morgon har dom lovat lite mindre varmt, då kanske jag orkar vara lite mer på hugget också.
Katthimlen kan vänta. Jag lovar att stanna kvar här på ängen nedanför bron en stund och jaga fjärilar.
*Svanskramar och nosbuffar till er alla*

Lite si och så

Allt står inte rätt till med mig. Just nu mår jag lite si och så. Ibland lite pigg och busar lite (bara lite) och vill gå ut och nosa runt en stund. Däremellan vilar jag mycket och är ganska slak. Just nu är det ju dessutom flämt-varmt (som Sippo säger) både ute och inne och man orkar inget bara för det.
Mina knölar på magen bråkar lite och vätskas ibland och det händer att jag kliar, tvättar eller gosar sönder den svarta pluppen på örat så den blöder.
Det är inte riktigt kul att vara Liza just nu. Det känns lite sorgligt, som om jag sitter på ängen vid brofästet till regnbågsbron och spanar mot katthimlen....
*Nosbuff*

Lite äckligt

I morse hälsade jag på husse och matte lite grann på övre våningen igen innan dom åkte iväg till sina jobb. Det blev lite tjatigt att bara vara ensam där nere i den blå soffan hela tiden. Man måste ju ändå hålla lite koll på sina tvåbeningar.
Hussen kom hem lite tidigare än vanligt från sitt jobb och vi gosade lite extra innan han brummade iväg igen i den andra brummisen och dom var borta hela kvällen.
När dom sen äntligen kom hem gosade vi som vanligt en stund, både med matten och hussen. En liten knäliggning hos hussen fick jag också innan det där äckliga kom.
Först kom hussen med en klick på fingret som jag nosade på och sprang därifrån. Bläurk! Vad är det för äcklis du försöker lura på mig!?
Sen höll matten fast mig och hussen kom med en stor spruta i handen. Han höll mig hårt och tvingade mig att öppna min mun. Där stack han in den stora sprutan och KLUTT så hade jag den äckliga kleten i min mun. Tvi-jam!
Snabbt som bara den kilade jag undan från matten och hussen och försökte bli av med kletet men det ville inte åka ut utan jag blev tvungen att svälja ner det. Glääch!


Nu matte får du faktiskt förklara vad det är ni håller på med!

• Lizas matte förklarar:
  - Liza har fått tumörer i sina juver och en tumör på ett öra. Hon har inte ont av det, vad vi kan se. Hon är fortfarande pigg och glad och äter, dricker, gosar, busar och går på lådan precis som vanligt. En spene är infekterad och det kommer blodblandat var ur den. Därför får hon just nu antibiotika för att häva infektionen. Veterinären konstaterade att juvertumörerna är många och stora och att en operation skulle innebära ett stort lidande för Liza. Redan att ge henne lugnande eller att söva henne för att röntga och kanske skära skulle kanske komma att betyda att hon inte skulle vakna upp igen. Och om hon skulle vakna upp är det inte säkert att hon skulle återgå till sitt normala jag igen efter sövandet. Hennes lungor och hjärta tickar på normalt och är inte påverkade av tumörerna....ännu. Vi bestämde oss därför för att låta henne fortsätta leva som vanligt och ge henne ett så gott liv som möjligt så länge hon inte har ont och lider.

Lite knöligt

Jag har varit hos stickisarna idag. Fy mjaow!!
Dom där pillrerna som jag får tillsammans med mina söndagsräkor är elaka piller. Jag har fått knölar under magen och så har det blivit en svart plupp på mitt öra också. Knölarna under magen har jag haft i många år men den svarta pluppen har växt till sig under vintern och särskilt nu på våren. Först var den liten och vit och då trodde matten att jag hade fått in en rosentagg eller nå't där. Sen gick det hål på den och sen har den blivit svart och växt.



Knölarna på magen har också växt lite på sista tiden och i helgen upptäckte matten och hussen att det kom ut saker ur en av mina knölar på magen och då ringde dom till stickisarna.
Uschjam vad jobbigt! Först låste matten och hussen in mig i buren och sen fick jag åka i brummisen och det svängde och killade i magen hela tiden. Matten pratade med mig hela resan men hon lyssnade inte på vad jag jamade. "Släpp ut mig!" jamade jag. "Såja, såja", sa hon bara. "Det går så bra gumman. Snart är vi framme."


När vi var framme släppte dom ut mig på ett bord i ett rum som luktade otäckt och där höll husse fast mig! "Mjaooo!!"
Farbror Stickis kände och klämde på min mage och sen pratade dom om mig en stund. Sen kände han och klämde igen och klämde ut lite gegga ur min ena spene. Sen hände nå't som jag inte riktigt fattade, men det stack liksom till lite i nacken.
Dom pratade nå't om "att ge antibiotikatten" och "elakartade....söva....kanske inte vaknar upp....oroar och triggar igång....bättre låta det vara..."
Sen stoppade husse tillbaka mig i fängelseburen och så jamade dom tack, tack och sen åkte vi brummis hem igen. Det gick mycket bättre att åka hem. Då passade jag på att vila lite.
När vi kom hem skyndade jag mig på lådan, för jag hade blivit så kissnödig. Mumsade i mig lite gädda och sen sov jag en stund i en solstrimma på golvet i hallen. Nu har jag "straffat" matten och hussen för allt det otäcka och legat och sovit i bästa blåa soffan, där jag vet att jag inte får sova och lägga hårstrån, hela eftermiddagen. Där fick ni!