Lite skön söndag

I morse väckte jag matten och hussen med att komma in i sovrummet och jama Ma-a-a-a-ao! .....eller Nu-får-ni-stiga-u-upp! för er som inte kan jamiska. Men inte steg dom upp heller.

Då hoppade jag upp i sängen och kröp ner bredvid husse. Efter en stund bytte jag ställning och då flyttade sig hussen närmare matten och grymtade nå't om '..tvärs över..' som jag inte förstod. Matten tittade upp på mig och undrade hur jag låg egentligen och då reste jag på mig och promenerade över husses huvud och kröp ner mitt emellan dom.....ååååååhhhh....vad det blev myyyysigt, varmt och gosigt. Kurr och spinn!

Sen var det frukostdags och alla steg upp ur sängen och gick ner till köket. Jag serverades torrisar till frukost, inte riktigt vad jag ville ha. Matten och hussen åt sin gröt och jag jamade att jag ville ha Dentisar till frukost. Hussen gick till det iskalla skåpet och plockade och jag jamade om han hade gädda där? Nej, det är slut på den, sa hussen. Då vill jag ha Dentisar, jamade jag igen. Efter en lång stund ställde husse ner det blåa fatet med söndagsräkorna. Jag nosade på dom och jamade igen att jag ville börja med Dentisar! Vill inte ha räkisarna nu. Fattar ni dåligt?

Efter hundra jam fick jag äntligen några Dentisar av matten. Trögfattisar!

När jag ätit upp dom gick jag upp på övervåningen igen och efter en stund kom hussen och serverade räkisarna där JAG ville ha dom.

Matten och jag gosade en lång stund på mattan i rummet och det blev så där övergosigt så jag blev tvungen att gnaga lite på hennes händer och sparka med bakbenen emellanåt. Jag gnagde bara lite försiktigt och använde bara mjuka tassar.

Sen gick dom ut på gården och grejsade med ditten och datten medan jag kröp under täcket och vilade.

På spaning efter den tid som flytt.

På eftermiddan jamade jag till matten att jag ville gå ut en stund. Hon klädde på mig halsbandet och följde med mig ut. Jag har inte varit ute sedan den där otäcka resan till vettisen, men nu kände jag att jag måste göra en kontrollrunda runt gården igen. Mjodå, allt fanns på plats och mushålen är kvar. Trädgårdsboden luktade som den skulle och garaget hade inte flyttat på sig.
Dom obehagliga kajsingarna flaxade omkring där uppe i luften och väsnades och dom hade skräpat ner lite på grusgången också. Dom hade slängt sina fjädrar där. Flera stycken. Ohyfsat, tycker jag, att skräpa ner så när dom faktiskt får bo gratis i skorstenen.

Nosa, nosa.....mjahapp... är det så här flaxiga kajsingar luktar.

Efter avklarad kontrollrunda gick jag in igen och vilade. Ikväll har jag gosat mera med matten, busat lite med hussen, snokat under gästsängen där det finns spännande kartonger och nu tänker jag lägga mig i fåtöljen och sova.

Lite skrämd

Dom där kajsingarna som bor i skorstenen på vedboden är otäcka tycker jag. Matte säger att dom får bo där, men jag tycker dom kan flytta snart.

Härom dagen när jag var ute och nosade i rabatten i godan ro, kom en av kajsingarna och flaxade och skrek "KJACK!" rakt ovanför mig.

Jag blev så rädd så jag reste svansborsten och sprang och gömde mig under grannens vedbod en låååång stund.

Matten och hussen fösökte locka ut mig flera gånger men jag höll mig kvar där under tills faran var över.

Igår när jag var ute och nosade vid staketet kom en av de där flaxkajsingarna och flaxade förbi igen. Han sa inget men han blängde på mig. Strax därefter kom nummer två och flaxade upp på en gren i en buske alldeles ovanför mig. Och så skrek han "KJACK!". Jag blev så rädd så jag sprang till dörren och jamade till matten att om det skulle vara på det här viset ville jag minsann inte vara ute mera och körde in nosen i dörrspringan.

Matten släppte in mig och sen stannade jag inne resten av kvällen.

Ikväll när jag låg i hussens knä såg jag de där otäckingarna flaxa omkring utanför fönstret. Usch!

Här i skorstenen bor de otäckingarna.

Lite gräs

Gott med färskt gräs. Tugga, tugga, tugga.

Lite ute

Jag har varit ute! Det är vår!

Igår kväll fick jag vara ute med husse en lång stund. Jag kollade så att grannhuset stod kvar där det skulle efter vintern. Sen kollade jag att garaget stod stadigt på plats också. Det gjorde det.

I kväll har jag varit ute med matten. Först satsade jag på en fågelstek, men matten kunde inte hålla truten på sig.

Hon sa: Ajabaja, inte ta Erland.

Vemdå, Erland? jamade jag.

Jag blev så distraherad av hennes pladder så jag tappade kollen på fågelsteken och den flaxade iväg.

Istället gjorde jag en noggrann mushålskontroll och räknade till minst förtielva mushål runt huset. Sen spanade jag in baksidan vid källartrappen och jamade till matten att det börjar bli dags att städa där. Löv och pinnar överallt. Förstår inte vem som stökar till så hemskt på vintern. Sen fick jag syn på grannens stubbar vid hans vedbod. Skällisarna syntes inte till så jag vågade mig på att provsitta stubbarna. Den minsta var lite för sned för att duga men den mellersta stubben är numera utsedd till perfekt spaningsstubbe.

Nej, den här stubben är för sned...

Lite påskgodis

Igår var det en mysig dag. Vi gosade länge i sängen, först husse och jag och sen matte och jag. Sen fick jag påskgodis, mina räkisar. *namnamnam*.

Sen låg jag i soooolen och myste en lång stund. Jag sträckte på heeeela kroppen så solen kunde värma mig överallt.

Sen kom matte och klädde på mig halsbandet och sa att jag kunde följa med dom ut. Dom skulle dricka kaffe utomhus och tyckte jag kunde passa på att vädra pälsen lite.

Hmpf! Som om min päls skulle vara ovädrad på nå't sätt, va'?

Nåjam, jag följde med ut och satt en lång stund på trappan och lapade sol innan jag tog en kontrollrunda bland dom stickiga buskarna. Inget gräs hittade jag men det är på gång, det kände jag. Alla stickbuskarna var kvar i alla fall. Sen lapade jag sol en liten stund igen innan jag tyckte det fick vara nog med ute. Det blir faktiskt lite kallt åt tassarna på stentrappen.

Resten av dagen och kvällen ägnade jag mig åt sovkunskap.

Lite mystisk besökare

Matten har sagt något om att det har varit en besökare på gården. Både nattetid och dagtid. Hon har sett spår efter den i snön. Igår kväll hade husse sett besökaren slinka ut genom grindhålet. Hmmm.... micket mistiskt.

Ikväll tog jag mod till mig och tassade ut i mörkret och det vita fluffet *burr* för att inspektera. Det var första gången jag var ute i vinter, så ni förstår att det var angeläget.

Min nosologiska undersökning kom fram till följande:

1. Misstänkt likt kattspår!

2. Sniff, sniff. Inte mina egna!

3. Först gick den hit, sen gick den dit och sen har den gått till baksidan.

4. Krypspår under gammal skrotbrummis. Sniff, sniff.

5. Eeeek!!! Någon har gjort en hög på väg till vedboden!

6. Definitivt kattbajs konstaterat i högen.

7. Sniff, sniff. Inte mitt! Fotografera här matte! Bevis!

8. Det är kallt ute. Bäst att gå in igen. *BURR!*

Mattes fankattiska bild på mig när jag nosar på den mystiska högen.

Bevishögen!

Lite tassar

Jag har tassat fram och tillbaka, fram och tillbaka ikväll. Hon kom hem ensam från jobbet idag. Han har varit borta hela kvällen. Först jamade jag ut mig och letade honom ute. Sen jamade jag in mig och letade inne. Ingenstans var han. Jag har jamat och tassat omkring hela kvällen. Sent kom han hem, så sent att jag inte fick gå ut igen. Försökte jama till mig en stund ute igen, men dom var stenhårda. Nu är det nattinattidags och då får jag sova i hans säng.

Lite surt

Vi har varit lite sura på varandra den här veckan hon och jag. Det var några dagar sedan när han knappt hann hem från jobbet innan han försvann bort igen. Jag planerade att gå ut den kvällen och jamade om det till henne. Hon tog tid på sig så jag fick ta i lite till slut.
Hon klädde på sig och sen sa hon till mig att jag inte fick gå ut. Va!? Skulle jag inte få gå ut när hon skulle få det? Va??
Jag satte mig vid dörren och jamade igen men hon sa bara: Nej, inte du!
Sen lyfte hon in mig och försökte smita ut genom dörren själv, men jag var så snabb så jag hann före. Då blev hon ännu mer bestämd och sa: Nej! Nej! Du får inte. Bara jag! och så lyfte hon mig in i hallen igen och försökte smita.
Jag, som är en snabb och bestämd katt, hann före henne igen fram till dörren och jamade att jag minnsann VILLE gå ut jag också!
Då försökte hon lirka med papperstussar och snören men jag gav inte vika en tass. Jag blängde mina värsta bläng och jamade mina starkaste jam från magen och vägrade flytta mig från dörren.
Till slut surnade hon till och sa: Okej! Nu har du sabbat den lilla tid jag hade att gå ut och promenera. Nu går varken du eller jag ut. Så det så! :-(
Sen satte hon sig i TV-soffan och surade. Efter en stunds jamande insåg jag till slut att det inte var någon idé och tog mig till soffan jag också och försökte krypa upp i hennes knä. Men se det gick inte det heller. Hon lyfte bort mig till den andra soffan. Jag försökte en gång till med samma resultat och gav upp och snurrade väl ihop mig i ett hörn på den andra soffan då.
När hussen kom hem senare fick jag gosa med honom istället.
Dagen efter hade hon slutat surat och vi var kompisar igen.
Igår fick jag jama som sjuttsingen igen innan han tog med mig ut. Nu var det hennes tur att försvinna hemifrån hela kvällen och jag fick inte gå ut innan han hade ätit mat. Han var tydligen helt utsvulten. Fattar inte varför dom inte tar med sig matskålen till jobbet. Förresten kan väl dom äta gräs ute dom också. När jag äntligen kom ut sen så blåste det så i pälsen så jag blev alldeles förvirrad och visste inte var jag skulle ta vägen. Usch!
Idag jamade jag ut mig också men det blåste bara ännu mer, så det blev bara en snabbnosning där ute. Solvärmen genom fönstret är så skön, så jag vilar hela dagen.

Nosgos på er!

Lite film

Idag har hon filmat mig ute. Vill ni se filmerna så kan ni tassa till vänster här i bloggen, under Liza-film. Två filmer finns det och dom byter liksom plats där. Ibland är det den ena och ibland är det den andra....jaja, ni får väl tassa där så kanske ni begriper.



Jag fick vara ute två gånger idag. Jag tog samma promenad runt huset idag som jag gjorde förra gången. Måste ju kolla så allt ligger på plats. Jo, buskarna stod kvar både dom stickiga och den med gosiga stammen. Och så hittade jag en jätteskön rabarber som jag tyckte var alldeles för hårlös så den fick lite av mig. Lite mindre vitt fluff hade det blivit sen sist. Jag hade lite funderingar på vad som händer utanför grindhålet, men ville inte forcera vattengraven. En brumbrum kom det och svischade förbi och sen kom det en livsfarlig tvåhjulig trampsak men då tog jag till reträtt. Jag duckade direkt. Huvva! Den var otäck!

Lite mera nosologi

Idag fick jag vara ute en stund igen. Det är så skönt i solen. Jag passade på att nosa runt nästan hela huset. Baksidan hade lite för mycket fluff så den sidan får vänta. Hittade spännande hål som jag kommer att undersöka närmare vid något annat tillfälle. Försökte mig på att promenera på det vita också men det gick inte så bra. Tassarna sjönk ner hela tiden.

Lite träning

Idag tänkte dom glömma bort att ge mig räkor. Jag brukar ju få dom efter att dom har ätit sin frukost, men inte idag. När dom började klä på sig för att gå ut misstänkte jag att dom hade glömt bort mitt söndagsgodis. Jag fick jama till på skarpen. Hon fattade då vad som var fel och lovade mig att jag skulle få godiset när dom kom hem igen. Räkisarna var ju djupfrysta och måste tinas upp först. Men den som väntar på något gott ni vet.... så jag nöjde mig med det och dom höll vad dom lovade.

Jag fick börja med halsbandsträningen idag också. Det var inget märkvärdigt alls. Han satte på mig halsbandet och jag hade det på mig ett tag. Testade att jaga papperstussar med bandet på, testade att äta med bandet på och testade att sova med bandet på. Allt funkade hur bra som helst fast lite kliade det. Vet inte när slutprovet blir men jag tror jag klarar det galant.

Ikväll vilade jag ut i hans knä efter träningspasset.

Lite utsugen

Idag har jag nosat lite på uteluften. Jag fick inte gå ut för jag hade inget halsband på mig, men jag fick nosa lite på uteluften en stund vid ytterdörren.
Den var kall. Burr! Men helt klart intressant.
Det får bli lite varmare tror jag och så måste jag nog halsbandsträna lite innan jag går ut säger dom. Man måste ju inte vara ute heller, inte när det är så här mycket vitt och kallt fluff som det är nu. Men snart...