Lite svalare

Matten har varit lite omöjlig ett tag nu. Inte har hon skrivit på jättelänge fast jag har jamat åt henne att göra det flera gånger. Har ju inget att skriva om ju, har hon sagt. Men det finns ju massor, jamar jag! Flugan som jag jagade livet ur häromdagen till exempel. Gäddan jag mumsade i mig.
Eller det förjamade vattnet som någon hällde över oss den här veckan. Det var det värsta! Jag ville ju så gärna gå ut då när dom kom hem från sina jobb och jamade det åt dom när dom kom hem. Jamen visst får du det, sa hussen och öppnade dörren. Därute bara hääällde någon vatten, hur mycket som helst, över trappan och vägen och gruset och gräset och sen var det någon som blåste allt vatten på tvären dessutom. Fy bubblan! Jag stack ut nosen men drog in den igen fortare än kvickt med kommentaren: Mjaomjaomjaomjäääämjaomjämjaooomjääämjaomjaomjaomjao!!! Ruskade på huvet och tippade omkull på mattan i hallen med en suck! Den kvällen fick jag mycket bus och gos istället, så det blev en bra dag ändå.
Nu är det lite svalare ute och man orkar faktiskt vara ute flera stunder. Idag har jag utfört nosologisk undersökning av brummisen. Efter att jag konstaterat att den inte innehöll någon människa (som gör så brummisen brummar och rör på sej) intog jag en stunds viloläge i halvskuggan därunder.

Nosologisk inspektion av brummis utförd!

Viloläge intaget.

Lite surt

Vi har varit lite sura på varandra den här veckan hon och jag. Det var några dagar sedan när han knappt hann hem från jobbet innan han försvann bort igen. Jag planerade att gå ut den kvällen och jamade om det till henne. Hon tog tid på sig så jag fick ta i lite till slut.
Hon klädde på sig och sen sa hon till mig att jag inte fick gå ut. Va!? Skulle jag inte få gå ut när hon skulle få det? Va??
Jag satte mig vid dörren och jamade igen men hon sa bara: Nej, inte du!
Sen lyfte hon in mig och försökte smita ut genom dörren själv, men jag var så snabb så jag hann före. Då blev hon ännu mer bestämd och sa: Nej! Nej! Du får inte. Bara jag! och så lyfte hon mig in i hallen igen och försökte smita.
Jag, som är en snabb och bestämd katt, hann före henne igen fram till dörren och jamade att jag minnsann VILLE gå ut jag också!
Då försökte hon lirka med papperstussar och snören men jag gav inte vika en tass. Jag blängde mina värsta bläng och jamade mina starkaste jam från magen och vägrade flytta mig från dörren.
Till slut surnade hon till och sa: Okej! Nu har du sabbat den lilla tid jag hade att gå ut och promenera. Nu går varken du eller jag ut. Så det så! :-(
Sen satte hon sig i TV-soffan och surade. Efter en stunds jamande insåg jag till slut att det inte var någon idé och tog mig till soffan jag också och försökte krypa upp i hennes knä. Men se det gick inte det heller. Hon lyfte bort mig till den andra soffan. Jag försökte en gång till med samma resultat och gav upp och snurrade väl ihop mig i ett hörn på den andra soffan då.
När hussen kom hem senare fick jag gosa med honom istället.
Dagen efter hade hon slutat surat och vi var kompisar igen.
Igår fick jag jama som sjuttsingen igen innan han tog med mig ut. Nu var det hennes tur att försvinna hemifrån hela kvällen och jag fick inte gå ut innan han hade ätit mat. Han var tydligen helt utsvulten. Fattar inte varför dom inte tar med sig matskålen till jobbet. Förresten kan väl dom äta gräs ute dom också. När jag äntligen kom ut sen så blåste det så i pälsen så jag blev alldeles förvirrad och visste inte var jag skulle ta vägen. Usch!
Idag jamade jag ut mig också men det blåste bara ännu mer, så det blev bara en snabbnosning där ute. Solvärmen genom fönstret är så skön, så jag vilar hela dagen.

Nosgos på er!

Lite utskälld

Liza tycker inte om blåsvädret!

Jamans blåsväder det har varit både igår och idag. Soligt och fint har det varit men så blåsigt om öronen så man inte har velat sticka ut nosen.
Jag har ägnat mig åt vattenprovning och solning istället.

Fast idag testade jag sju gånger ut och in igen genom dörren men sen gav jag upp och kröp ihop i sängen på kontoret. Hon och han har varit ute hela dagen dom, utan att blåsa bort faktiskt.
Nu på kvällskvisten hade blåsvädret lugnat ner sig och då kunde jag äntligen ta chansen att snoka runt lite ute. Jag tog västra sidan och kröp under staketet till grannhuset. Det kommer spännande dofter därifrån.
Kollade runt bodarna lite och hittade ett öppet fönster där jag kröp in.

Hon sa nå't som lät som 'Nej! Inte krypa in där, Liza!' men det ville inte jag höra just då.

Plötsligt fick skällmaskinerna syn på mig och började skrälla som åskväder.

Morr och skäll, morr och skäll!

Dom bor i en bur där på gården så dom kan inte ta mig, men jag tog det säkra före det osäkra och kröp tillbaka på min sida om staketet. Usch, vad dom låter illa dom där otäckingarna!