Lite räkor III

Sippo skrämde upp oss riktigt ordentligt när han skrev om de hemska rymdräkorna som han och hans husse tittade på. *morrhårsskak*
Eftersom det är min räkdag idag så blev jag ju tvungen att begära noggrann nosologisk kontroll av räkisarna innan serveringen. Det här är vad jag såg...

... och jag konstaterade med nos och testslick att det här var vanliga helt ofarliga Jordräkor (Jordus-Räkus) modell djupfryst, se även illustration och beskrivning i Sippos blogg.
Efter den nosologiska undersökningen infann sig en lång väntan då räkorna är tämligen oaptitliga och i det närmaste oätliga i fryst form.

Väntan.......................................

mera väntan..............................

ännu mera väntan.....................

Men, den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge säger tvåbeningarna.... eller var det, den som väntar på någon som har gått, har väntat för länge....?
Nåjam.... nu har jag mumsat i mig mina räkisar och ligger och njuter av den goda smaken och behöver inte drömma mardrömmar om rymdräkorna mer idag.

Lite hatt-i-fnatt

Förut en dag, när det var söndag, glömde mina tvåbeningar bort en jätteviktig sak. Hur dom bara kunde det förstår inte jag. Jag jamade det till dom flera gånger och höll mig omkring dom och gosade med dom i knä hela dagen för att dom skulle komma på vad dom glömt bort men.....nej dom fattade ingenting.

På natten låg jag i deras säng och spann så högt jag kunde. Matten vaknade flera gånger, men hon bara somnade om igen.

När det blev måndag åkte dom till jobbet precis som vanligt och jag fick vara hemma och vakta huset. Jag jamade och försökte prata med dom innan dom åkte men inte fattade dom någonting då heller.

När dom kom hem på kvällen var det jag som jamade till på skarpen och slog tassen i golvet.

- Mjao mjao mjao meee iiik iiik! Så här får det väl ändå inte vara!
DÅ kom matten på vad det var som var fel. Dom hade glömt att ge mig mina söndagsräkor! Skandal!

Hussen plockade fram räkorna och goddoften spred sig i köket. Jag sniffade i luften. Mmmmm!

Nu var dom ju stelfrusna så jag fick vänta en lååååång stund till innan jag äntligen fick mumsa.

Suck!

Nåjam, matten hade fått ett spännande brev som hon öppnade. I brevet fanns det godsaker till mig som jag blev alldeles hatt-i-fnattig av! *Kurr*!

Hon hade handlat myntahattar av Hawknest på Tradera. Dom säljer saker där för att hjälpa till att samla in pengar till Katthemmet Kompis som behöver massor med hjälpande tassar för att kunna bygga upp hemmet igen efter branden.

Nu fick jag busgosa med hatt-i-fnattarna en stund medan jag väntade på mina söndagsräkor. Sen fick jag sova i både husses och mattes knä hela kvällen. Vilken lyxig måndag det blev!

Mjaha, vad är det här då? Vad är det som luktar så gott?
Mmm, sniff, sniff.....mmm, spinn....tugga, tugga, tugga...

Sniff, sniff, sniff....mmmmm....en röd, nam, nam.....tugga, tugga...

Lite längesen sist

Min matte har haft bloggsemester och det har inte gått att få henne att tassa ner en rad på jättelänge. Ikväll fick vi en liten hälsning från Maya och då måste hon ju bara hjälpa mig att tassa ner ett svar, för man vill ju inte vara oartig. Och kan hon tassa svar så kan hon tassa blogg också jamade jag. *kurr*

Jag har varit lite busig idag. Men det är deras fel. Jag bara gjorde precis som dom gör.
I morse väckte jag dom tidigt. Herrejam, dom kan väl inte ligga och snarka hela morgonen tänkte jag! Nä, jag trampade igång dom tidigt. Först vässade jag klorna på soffryggen. Då vaknade hon äntligen till och ropade på mig och sa nå't som lät som 'bajamaja'. Godmorgon hade ju varit trevligare att höra förståss. Nåjam, när hon äntligen visat ett livstecken rusade jag genast till sängen och trampade igång henne och kurrade i hennes öra så hon riktigt skulle vakna. Vet inte hur det funkade men i alla fall steg han upp och jag kunde följa med honom ner och äta frukost.
Sen åkte dom till det dom kallar jobbet och jag fick återgå till mina husväktarsysslor på övre våningen. Sen var dom borta jäääääätttttelääääänge! Dom kom inte hem alls den tiden dom brukar komma hem och jag fick väääänta och väääänta. Jag trodde dom hade försvunnit för alltid.
När det började skymma ute DÅ först kom dom hem. Hussen fick gosa lite med mig i hallen först men sen visade jag tydligt att jag ville ut och röra på mig. Utanför stod brummisen med en vagn som var full med stora paket. Alla dom paketen skulle in i huset. Först tuggade jag i mig några grässtrån och sen, när dom började bära in paketen, då tog jag chansen och gjorde som dom gör. Jag gick raka vägen ut genom grindhålet i rask takt. Gick tvärs över vägen och in på gräsmattan på andra sidan. Då hann dom ikapp mig, men jag skyndade mig raskt vidare längs buskarna längre in på gräsmattan. I skydd av buskarna och mörkret nosade jag mig runt i grannens trädgård.
Tvåbeningarna ropade på mig, men har dom struntat i mig en hel dag, kan jag strunta i dom en stund också tänkte jag. Dom ska minnsann få känna hur det känns att vara ensam en stund. Dom fortsatte leta mig en liten stund men sen gick dom hem igen och fortsatte att bära paket. När dom hade tömt vagnen kom dom tillbaka och letade mig. Hussen hittade mig och lyste på mig med en lampa och frågade mig vad jag var ute på för rymmarstråt. Ska han säga? Dom som "rymmer" ut genom grindhålet varje dag. Nåjam, jag följde i alla fall med dom hem igen, fast motvilligt med låg hållning och öronen bakåt. Jag var ju trots allt lite hungrig och nu hade dom ju fått sig en liten tankeställare i alla fall.

Tass på er alla vänner.