Lite brummis-snack

Det är många som har funderat på den där konstiga brummisen som husse (och matte) har. Den som måste ställas ute ibland. Husse säger att det är en Tiger. Jag trodde tigrar var randiga, men den här Tigern är vit. Sen säger han att den har hästar under huvet också. Jag trodde hästar var stora fyrbeningar, men husse säger att det ryms 260 stycken under huvet på den här Tigern.

Det skulle bli några kattiljoner med ben som borde sticka ut lite här och där eller så är det väldigt, väldigt små hästar.


Så här ser den ut

Matte hittade en liten film från Ronneby där någon har filmat Tigerbrummisen på utestället. Vid klockan 1:30 syns brummisen efter en farbror i rullstol. Filmen är ganska skakig och i bakgrunden hör man en tant som jamar gräsligt falskt i mina kattöron.
Här är en länk till filmen »

Lite slaaak

Det är sååå varmt överallt! Jag ligger lite här och lite där, under en stol, under ett bord, i en fåtölj eller mitt på golvet. Puhjam! Emellanåt slurpar jag i mig lite vatten och tar mig en bit gädda och sen sträcker jag ut mig på svala golvet igen.

Nåjam, man ska väl inte klaga. Snart får vi säkert akta oss för frostskador i morrhåren igen.

Vi har haft lite semester. Matte och husse har varit ute och brummat med fina plåtkatten, Tigern. Den skulle ställas ute en dag längst ner i Sverige. Brummisar är konstiga. Dom är ju utomhus mest hela tiden tycker jag och ändå måste en del ställas ut på speciella ställen ibland.

Jag vaktade huset tillsammans med gammelmatten under tiden dom var ute och brummade. Vi hade några gosiga dagar tillsammans hon och jag. Hon lyxade till det med gädda på varmt fat. Mjaom!

I förrgår kom det en speciell leverans till mig också. Det var Anders som levererade gädda från Byn på väg hem till Sundsvall. Det var länge sedan jag träffade honom och kommer man med go'fisken så är man speciellt varmt välkommen. Tass, tass!

Jag utförde en noggrann buskologisk undersökning i förrgår också. Allt enligt Sippos rekommendationer.

Jag kan rappojama att allt var i sin ordning och liggvänligheten i busken var helt okej. Lagom med skugga, lagom med sol.

Igår låg jag mest inomhus eftersom det var svalare inne än ute, men jag tog mig en sväng ut till myntabaren på kvällskvisten. Och idag är det visst söndag... hmm ... vart mjausan är mina söndagsräkor???

Lite äckligt

I morse hälsade jag på husse och matte lite grann på övre våningen igen innan dom åkte iväg till sina jobb. Det blev lite tjatigt att bara vara ensam där nere i den blå soffan hela tiden. Man måste ju ändå hålla lite koll på sina tvåbeningar.
Hussen kom hem lite tidigare än vanligt från sitt jobb och vi gosade lite extra innan han brummade iväg igen i den andra brummisen och dom var borta hela kvällen.
När dom sen äntligen kom hem gosade vi som vanligt en stund, både med matten och hussen. En liten knäliggning hos hussen fick jag också innan det där äckliga kom.
Först kom hussen med en klick på fingret som jag nosade på och sprang därifrån. Bläurk! Vad är det för äcklis du försöker lura på mig!?
Sen höll matten fast mig och hussen kom med en stor spruta i handen. Han höll mig hårt och tvingade mig att öppna min mun. Där stack han in den stora sprutan och KLUTT så hade jag den äckliga kleten i min mun. Tvi-jam!
Snabbt som bara den kilade jag undan från matten och hussen och försökte bli av med kletet men det ville inte åka ut utan jag blev tvungen att svälja ner det. Glääch!


Nu matte får du faktiskt förklara vad det är ni håller på med!

• Lizas matte förklarar:
  - Liza har fått tumörer i sina juver och en tumör på ett öra. Hon har inte ont av det, vad vi kan se. Hon är fortfarande pigg och glad och äter, dricker, gosar, busar och går på lådan precis som vanligt. En spene är infekterad och det kommer blodblandat var ur den. Därför får hon just nu antibiotika för att häva infektionen. Veterinären konstaterade att juvertumörerna är många och stora och att en operation skulle innebära ett stort lidande för Liza. Redan att ge henne lugnande eller att söva henne för att röntga och kanske skära skulle kanske komma att betyda att hon inte skulle vakna upp igen. Och om hon skulle vakna upp är det inte säkert att hon skulle återgå till sitt normala jag igen efter sövandet. Hennes lungor och hjärta tickar på normalt och är inte påverkade av tumörerna....ännu. Vi bestämde oss därför för att låta henne fortsätta leva som vanligt och ge henne ett så gott liv som möjligt så länge hon inte har ont och lider.

Lite knöligt

Jag har varit hos stickisarna idag. Fy mjaow!!
Dom där pillrerna som jag får tillsammans med mina söndagsräkor är elaka piller. Jag har fått knölar under magen och så har det blivit en svart plupp på mitt öra också. Knölarna under magen har jag haft i många år men den svarta pluppen har växt till sig under vintern och särskilt nu på våren. Först var den liten och vit och då trodde matten att jag hade fått in en rosentagg eller nå't där. Sen gick det hål på den och sen har den blivit svart och växt.



Knölarna på magen har också växt lite på sista tiden och i helgen upptäckte matten och hussen att det kom ut saker ur en av mina knölar på magen och då ringde dom till stickisarna.
Uschjam vad jobbigt! Först låste matten och hussen in mig i buren och sen fick jag åka i brummisen och det svängde och killade i magen hela tiden. Matten pratade med mig hela resan men hon lyssnade inte på vad jag jamade. "Släpp ut mig!" jamade jag. "Såja, såja", sa hon bara. "Det går så bra gumman. Snart är vi framme."


När vi var framme släppte dom ut mig på ett bord i ett rum som luktade otäckt och där höll husse fast mig! "Mjaooo!!"
Farbror Stickis kände och klämde på min mage och sen pratade dom om mig en stund. Sen kände han och klämde igen och klämde ut lite gegga ur min ena spene. Sen hände nå't som jag inte riktigt fattade, men det stack liksom till lite i nacken.
Dom pratade nå't om "att ge antibiotikatten" och "elakartade....söva....kanske inte vaknar upp....oroar och triggar igång....bättre låta det vara..."
Sen stoppade husse tillbaka mig i fängelseburen och så jamade dom tack, tack och sen åkte vi brummis hem igen. Det gick mycket bättre att åka hem. Då passade jag på att vila lite.
När vi kom hem skyndade jag mig på lådan, för jag hade blivit så kissnödig. Mumsade i mig lite gädda och sen sov jag en stund i en solstrimma på golvet i hallen. Nu har jag "straffat" matten och hussen för allt det otäcka och legat och sovit i bästa blåa soffan, där jag vet att jag inte får sova och lägga hårstrån, hela eftermiddagen. Där fick ni!

Lite mystisk besökare

Matten har sagt något om att det har varit en besökare på gården. Både nattetid och dagtid. Hon har sett spår efter den i snön. Igår kväll hade husse sett besökaren slinka ut genom grindhålet. Hmmm.... micket mistiskt.

Ikväll tog jag mod till mig och tassade ut i mörkret och det vita fluffet *burr* för att inspektera. Det var första gången jag var ute i vinter, så ni förstår att det var angeläget.

Min nosologiska undersökning kom fram till följande:

1. Misstänkt likt kattspår!

2. Sniff, sniff. Inte mina egna!

3. Först gick den hit, sen gick den dit och sen har den gått till baksidan.

4. Krypspår under gammal skrotbrummis. Sniff, sniff.

5. Eeeek!!! Någon har gjort en hög på väg till vedboden!

6. Definitivt kattbajs konstaterat i högen.

7. Sniff, sniff. Inte mitt! Fotografera här matte! Bevis!

8. Det är kallt ute. Bäst att gå in igen. *BURR!*

Mattes fankattiska bild på mig när jag nosar på den mystiska högen.

Bevishögen!

Lite slö

Idag har vi tagit det väldigt lugnt här i huset. Vi sov länge alla tre. Sen steg vi upp och åt frukost och jag fick mina söndagsräkor (Mums!). Jag gick ut på en liten kontrollrunda och konstaterade allt såg ut som det ska. När jag kom in satt matte och husse i varsin soffa. Matten hade ont i huvudet och hussen var 'seg i degen' sa han. Jag valde husses knä och sen somnade vi alla tre i soffan. Hussen flyttade till sängen en stund och jag följde efter. Matten låg kvar i soffan. När hussen hade vilat klart och steg upp ur sängen stannade jag kvar där, länge.
På eftermiddan gick hussen ut med gräsätarbrummisen. Då stannade matten och jag inne. På kvällen gick matten ut på promenad och då stannade hussen och jag inne.
Vi fick lite besök av några andra tvåbeningar också. Dom hade med sig en massa gröna och jordiga saker i korgar. Jag nosade runt lite och gjorde ett försök att få komma ut genom dörren då men då sa husse att jag skulle stanna inne och hemma så då gjorde jag det.

Lite bortrest

Min matte och husse har varit lite bortresta på sista tiden. Dom har åkt plåtfågel (för dom som inte vet vad det är kan dom kolla Mayas äventyr) och hälsat på hos Stor-Britta igen säger dom.
Jag har bott här i huset tillsammans med min gammelmatte. Det har varit jättemysigt att få gosa med henne varje dag och natt.
Nu är ordningen återställd och alla mattar och husse bor där dom ska igen och i natt har jag sovit i allas sängar. Lite med gammelmatten, lite med nya matten och lite med hussen.
Idag hjälper jag hussen sortera papper och hålla lite koll på räkningarna. Matten fick visst nåt brev idag där dom skrev att brummisen skulle ha varit hos brumveterinären på kontroll för flera dagar sen och det var den inte. Det var inte så bra för då fick dom betala pengar för det ändå.

Bäst att kolla så han inte drar av
brummispengarna på kattmatskontot.

Lite längesen sist

Min matte har haft bloggsemester och det har inte gått att få henne att tassa ner en rad på jättelänge. Ikväll fick vi en liten hälsning från Maya och då måste hon ju bara hjälpa mig att tassa ner ett svar, för man vill ju inte vara oartig. Och kan hon tassa svar så kan hon tassa blogg också jamade jag. *kurr*

Jag har varit lite busig idag. Men det är deras fel. Jag bara gjorde precis som dom gör.
I morse väckte jag dom tidigt. Herrejam, dom kan väl inte ligga och snarka hela morgonen tänkte jag! Nä, jag trampade igång dom tidigt. Först vässade jag klorna på soffryggen. Då vaknade hon äntligen till och ropade på mig och sa nå't som lät som 'bajamaja'. Godmorgon hade ju varit trevligare att höra förståss. Nåjam, när hon äntligen visat ett livstecken rusade jag genast till sängen och trampade igång henne och kurrade i hennes öra så hon riktigt skulle vakna. Vet inte hur det funkade men i alla fall steg han upp och jag kunde följa med honom ner och äta frukost.
Sen åkte dom till det dom kallar jobbet och jag fick återgå till mina husväktarsysslor på övre våningen. Sen var dom borta jäääääätttttelääääänge! Dom kom inte hem alls den tiden dom brukar komma hem och jag fick väääänta och väääänta. Jag trodde dom hade försvunnit för alltid.
När det började skymma ute DÅ först kom dom hem. Hussen fick gosa lite med mig i hallen först men sen visade jag tydligt att jag ville ut och röra på mig. Utanför stod brummisen med en vagn som var full med stora paket. Alla dom paketen skulle in i huset. Först tuggade jag i mig några grässtrån och sen, när dom började bära in paketen, då tog jag chansen och gjorde som dom gör. Jag gick raka vägen ut genom grindhålet i rask takt. Gick tvärs över vägen och in på gräsmattan på andra sidan. Då hann dom ikapp mig, men jag skyndade mig raskt vidare längs buskarna längre in på gräsmattan. I skydd av buskarna och mörkret nosade jag mig runt i grannens trädgård.
Tvåbeningarna ropade på mig, men har dom struntat i mig en hel dag, kan jag strunta i dom en stund också tänkte jag. Dom ska minnsann få känna hur det känns att vara ensam en stund. Dom fortsatte leta mig en liten stund men sen gick dom hem igen och fortsatte att bära paket. När dom hade tömt vagnen kom dom tillbaka och letade mig. Hussen hittade mig och lyste på mig med en lampa och frågade mig vad jag var ute på för rymmarstråt. Ska han säga? Dom som "rymmer" ut genom grindhålet varje dag. Nåjam, jag följde i alla fall med dom hem igen, fast motvilligt med låg hållning och öronen bakåt. Jag var ju trots allt lite hungrig och nu hade dom ju fått sig en liten tankeställare i alla fall.

Tass på er alla vänner.

Lite gosigt

Dom har semester nu och det har kommit en till tvåbening till huset. Han är visst hans bror. Han är gosig och har jättegosig doft på sina kläder. Igår kväll hittade jag en röd tröja som jag gosade jättelänge med. Idag hittade jag en svart tröja som jag inte kunde låta bli att gosa med. Och så trivs jag att vara nära honom. Han är snäll.

Första gången jag gick ut idag så tänkte jag snappa åt mig en fågelstek därute, men sen upptäckte jag att jag faktiskt blev blöt och kall om tassarna så jag vände och gick snabbt in igen.

Nästa gång försökte jag å det bestämdaste att ta mig ut genom grindhålet, men hon stod i vägen hela tiden och sa: Nej! Nej! Nej! Det fräste förbi en brummis därute på vägen och då blev jag lite rädd, men sen försökte jag gå ut igen, fast då stod hon där i vägen och lyfte in mig igen.

Suck! Jag vill ju bara kolla vad som finns där på andra sidan vägen.

Lite svalare

Matten har varit lite omöjlig ett tag nu. Inte har hon skrivit på jättelänge fast jag har jamat åt henne att göra det flera gånger. Har ju inget att skriva om ju, har hon sagt. Men det finns ju massor, jamar jag! Flugan som jag jagade livet ur häromdagen till exempel. Gäddan jag mumsade i mig.
Eller det förjamade vattnet som någon hällde över oss den här veckan. Det var det värsta! Jag ville ju så gärna gå ut då när dom kom hem från sina jobb och jamade det åt dom när dom kom hem. Jamen visst får du det, sa hussen och öppnade dörren. Därute bara hääällde någon vatten, hur mycket som helst, över trappan och vägen och gruset och gräset och sen var det någon som blåste allt vatten på tvären dessutom. Fy bubblan! Jag stack ut nosen men drog in den igen fortare än kvickt med kommentaren: Mjaomjaomjaomjäääämjaomjämjaooomjääämjaomjaomjaomjao!!! Ruskade på huvet och tippade omkull på mattan i hallen med en suck! Den kvällen fick jag mycket bus och gos istället, så det blev en bra dag ändå.
Nu är det lite svalare ute och man orkar faktiskt vara ute flera stunder. Idag har jag utfört nosologisk undersökning av brummisen. Efter att jag konstaterat att den inte innehöll någon människa (som gör så brummisen brummar och rör på sej) intog jag en stunds viloläge i halvskuggan därunder.

Nosologisk inspektion av brummis utförd!

Viloläge intaget.

Lite varmt

Flämtvarmt säger Sippo och jag kan bara jama med. Första delen av dagen höll jag mig mest inomhus men senare på dagen hängde jag med tvåbeningarna ut på gården en stund. Det var så varmt i solen så jag drog mig in i skuggan under buskarna och längs 24-meters häcken. En stund höll jag till inne i trädgårdsboden. Där har jag hittat en gosplanka som jag brukar snusa på när jag har chansen. En annan stund gömde jag mig under myntan, men solen kom åt mig då så jag orkade inte ligga kvar där. Sen hittade jag ett svalt ställe på stenarna under brummisen. Lite farligt ställe, men skööönt.

Lite film

Idag har hon filmat mig ute. Vill ni se filmerna så kan ni tassa till vänster här i bloggen, under Liza-film. Två filmer finns det och dom byter liksom plats där. Ibland är det den ena och ibland är det den andra....jaja, ni får väl tassa där så kanske ni begriper.



Jag fick vara ute två gånger idag. Jag tog samma promenad runt huset idag som jag gjorde förra gången. Måste ju kolla så allt ligger på plats. Jo, buskarna stod kvar både dom stickiga och den med gosiga stammen. Och så hittade jag en jätteskön rabarber som jag tyckte var alldeles för hårlös så den fick lite av mig. Lite mindre vitt fluff hade det blivit sen sist. Jag hade lite funderingar på vad som händer utanför grindhålet, men ville inte forcera vattengraven. En brumbrum kom det och svischade förbi och sen kom det en livsfarlig tvåhjulig trampsak men då tog jag till reträtt. Jag duckade direkt. Huvva! Den var otäck!

Lite musik

Nu har det rasat ner en massa vitt på backen i flera dagar. Idag var han ute och promenerade omkring med nå'n sorts brummaskin som flyttade på en massa vitt. Lite hit och lite dit. Tyckte inte det var så stor idé att göra det jag eftersom det hela tiden kommer nytt vitt överallt. Sen när han kom in igen så var han trött och kröp ner i soffan under filten. Då passade jag på att krypa dit jag också. Han tittade på den där glasrutan med bilder på och lyssnade på musik som var helt okej tyckte jag. Hon kom dit och ställde blixtermanicken framför nosen förståss. Jag var lite skeptisk men lät henne hållas. Den röda lampan lyste inte och den blixtrade aldrig, tack och lov, men sen hade det blivit en liten film på mej som hon får tassa hit.
Klicka på den lilla pilen under bilden så startar filmen.

Lite gos

Idag när jag låg här i soffan och hade det bra så skramlade det till i dörren och så var dom hemma, tvåbeningarna. Jag gömde mig bakom soffan igen för säkerhets skull. Man vet aldrig...


Först kom hon och naturligtvis tittade hon direkt bakom soffan och hittade mig. Hon pratade en massa strunt om att jag kanske hade haft det tråkigt idag och tyckte en massa om att jag borde komma fram nu. Sen försvann hon och så kom hon tillbaka med den där blixtrande manicken. Jag vände ryggen åt direkt. Tycker inte om när den blixtrar på mig. Men hon blixtrade med den i alla fall. Dummer!


Sen kom han och tyckte en massa om att jag skulle komma fram också, men jag struntade blankt i dom.


När dom hade ätit mat kom dom in i rummet igen och satte sig i fåtöljerna. Jag låg kvar i tryggheten länge, men man blir ju liksom kissnödig ibland och hungrig så till slut gav jag upp och smög ut ur rummet och dom följde inte efter *hihi*.


När jag kom tillbaka hade han flyttat på sig och låg i soffan. Så hängde hans hand där i lagom goshöjd och då kunde jag liksom inte låta bli, för man har ju ändå sina behov av gos ibland. Jag buffade lite och han började klia min hals och lite på magen och lite till och lite till och det var såååååå skönt..... Sen vilade vi tillsammans på soffan en stund och jag hängde inte med till övervåningen när dom gick dit. Törs inte det än. Det är så mycket konstiga ljud här. När jag skulle gå och äta sen så var det nå't som lät brum-swosh-brum-swosh i köket. Huvva!

Nyinflyttad

Hej!

Det är jag som är Lisa. Jag är nyinflyttad. Förut bodde jag hos ett par tvåbeningar på Rivieran i Byn. Nu vill inte dom bo tillsammans längre och då fick jag flytta hit till Magnus och Gun.

Jag har inte bestämt mig om jag trivs här än. Det är stort här och det hörs konstiga ljud hela dagarna. Brummiga saker som åker förbi och sen såna där andra fyrbeningar som liksom skräller i örona. Åsså knarrar det när tvåbeningarna går.

Tryggast just nu är det bakom en blå soffa. Där hörs ljuden minst och jag får vara i fred.