Lite bortrest

Min matte och husse har varit lite bortresta på sista tiden. Dom har åkt plåtfågel (för dom som inte vet vad det är kan dom kolla Mayas äventyr) och hälsat på hos Stor-Britta igen säger dom.
Jag har bott här i huset tillsammans med min gammelmatte. Det har varit jättemysigt att få gosa med henne varje dag och natt.
Nu är ordningen återställd och alla mattar och husse bor där dom ska igen och i natt har jag sovit i allas sängar. Lite med gammelmatten, lite med nya matten och lite med hussen.
Idag hjälper jag hussen sortera papper och hålla lite koll på räkningarna. Matten fick visst nåt brev idag där dom skrev att brummisen skulle ha varit hos brumveterinären på kontroll för flera dagar sen och det var den inte. Det var inte så bra för då fick dom betala pengar för det ändå.

Bäst att kolla så han inte drar av
brummispengarna på kattmatskontot.

Lite längesen sist

Min matte har haft bloggsemester och det har inte gått att få henne att tassa ner en rad på jättelänge. Ikväll fick vi en liten hälsning från Maya och då måste hon ju bara hjälpa mig att tassa ner ett svar, för man vill ju inte vara oartig. Och kan hon tassa svar så kan hon tassa blogg också jamade jag. *kurr*

Jag har varit lite busig idag. Men det är deras fel. Jag bara gjorde precis som dom gör.
I morse väckte jag dom tidigt. Herrejam, dom kan väl inte ligga och snarka hela morgonen tänkte jag! Nä, jag trampade igång dom tidigt. Först vässade jag klorna på soffryggen. Då vaknade hon äntligen till och ropade på mig och sa nå't som lät som 'bajamaja'. Godmorgon hade ju varit trevligare att höra förståss. Nåjam, när hon äntligen visat ett livstecken rusade jag genast till sängen och trampade igång henne och kurrade i hennes öra så hon riktigt skulle vakna. Vet inte hur det funkade men i alla fall steg han upp och jag kunde följa med honom ner och äta frukost.
Sen åkte dom till det dom kallar jobbet och jag fick återgå till mina husväktarsysslor på övre våningen. Sen var dom borta jäääääätttttelääääänge! Dom kom inte hem alls den tiden dom brukar komma hem och jag fick väääänta och väääänta. Jag trodde dom hade försvunnit för alltid.
När det började skymma ute DÅ först kom dom hem. Hussen fick gosa lite med mig i hallen först men sen visade jag tydligt att jag ville ut och röra på mig. Utanför stod brummisen med en vagn som var full med stora paket. Alla dom paketen skulle in i huset. Först tuggade jag i mig några grässtrån och sen, när dom började bära in paketen, då tog jag chansen och gjorde som dom gör. Jag gick raka vägen ut genom grindhålet i rask takt. Gick tvärs över vägen och in på gräsmattan på andra sidan. Då hann dom ikapp mig, men jag skyndade mig raskt vidare längs buskarna längre in på gräsmattan. I skydd av buskarna och mörkret nosade jag mig runt i grannens trädgård.
Tvåbeningarna ropade på mig, men har dom struntat i mig en hel dag, kan jag strunta i dom en stund också tänkte jag. Dom ska minnsann få känna hur det känns att vara ensam en stund. Dom fortsatte leta mig en liten stund men sen gick dom hem igen och fortsatte att bära paket. När dom hade tömt vagnen kom dom tillbaka och letade mig. Hussen hittade mig och lyste på mig med en lampa och frågade mig vad jag var ute på för rymmarstråt. Ska han säga? Dom som "rymmer" ut genom grindhålet varje dag. Nåjam, jag följde i alla fall med dom hem igen, fast motvilligt med låg hållning och öronen bakåt. Jag var ju trots allt lite hungrig och nu hade dom ju fått sig en liten tankeställare i alla fall.

Tass på er alla vänner.