lördag 9 maj 2009

Lite surt

Vi har varit lite sura på varandra den här veckan hon och jag. Det var några dagar sedan när han knappt hann hem från jobbet innan han försvann bort igen. Jag planerade att gå ut den kvällen och jamade om det till henne. Hon tog tid på sig så jag fick ta i lite till slut.
Hon klädde på sig och sen sa hon till mig att jag inte fick gå ut. Va!? Skulle jag inte få gå ut när hon skulle få det? Va??
Jag satte mig vid dörren och jamade igen men hon sa bara: Nej, inte du!
Sen lyfte hon in mig och försökte smita ut genom dörren själv, men jag var så snabb så jag hann före. Då blev hon ännu mer bestämd och sa: Nej! Nej! Du får inte. Bara jag! och så lyfte hon mig in i hallen igen och försökte smita.
Jag, som är en snabb och bestämd katt, hann före henne igen fram till dörren och jamade att jag minnsann VILLE gå ut jag också!
Då försökte hon lirka med papperstussar och snören men jag gav inte vika en tass. Jag blängde mina värsta bläng och jamade mina starkaste jam från magen och vägrade flytta mig från dörren.
Till slut surnade hon till och sa: Okej! Nu har du sabbat den lilla tid jag hade att gå ut och promenera. Nu går varken du eller jag ut. Så det så! :-(
Sen satte hon sig i TV-soffan och surade. Efter en stunds jamande insåg jag till slut att det inte var någon idé och tog mig till soffan jag också och försökte krypa upp i hennes knä. Men se det gick inte det heller. Hon lyfte bort mig till den andra soffan. Jag försökte en gång till med samma resultat och gav upp och snurrade väl ihop mig i ett hörn på den andra soffan då.
När hussen kom hem senare fick jag gosa med honom istället.
Dagen efter hade hon slutat surat och vi var kompisar igen.
Igår fick jag jama som sjuttsingen igen innan han tog med mig ut. Nu var det hennes tur att försvinna hemifrån hela kvällen och jag fick inte gå ut innan han hade ätit mat. Han var tydligen helt utsvulten. Fattar inte varför dom inte tar med sig matskålen till jobbet. Förresten kan väl dom äta gräs ute dom också. När jag äntligen kom ut sen så blåste det så i pälsen så jag blev alldeles förvirrad och visste inte var jag skulle ta vägen. Usch!
Idag jamade jag ut mig också men det blåste bara ännu mer, så det blev bara en snabbnosning där ute. Solvärmen genom fönstret är så skön, så jag vilar hela dagen.

Nosgos på er!

2 kommentarer:

Unknown sa...

Kära olyckskatt, jag känner igen det där. Man jamar och jamar men får inte gå ut. *suck* Sen så blir människorna sura på oss, fast vi egentligen inte gjort något fel. Tur att husse tog med dig ut en sväng, trots blåsten. Ska föreslå för husse att bära med sig matskålen. *tass*

Liza sa...

Dom får ju liksom springa ut och in genom den där dörren när dom vill. Vi måste ju också kolla vad som händer där ute. Gräset växer ju jättefort nu och tänk om det godaste strået hinner blåsa bort innan man hinner äta upp det.
*tass*