
Idag när jag låg här i soffan och hade det bra så skramlade det till i dörren och så var dom hemma, tvåbeningarna. Jag gömde mig bakom soffan igen för säkerhets skull. Man vet aldrig...
Först kom hon och naturligtvis tittade hon direkt bakom soffan och hittade mig. Hon pratade en massa strunt om att jag kanske hade haft det tråkigt idag och tyckte en massa om att jag borde komma fram nu. Sen försvann hon och så kom hon tillbaka med den där blixtrande manicken. Jag vände ryggen åt direkt. Tycker inte om när den blixtrar på mig. Men hon blixtrade med den i alla fall. Dummer!
Sen kom han och tyckte en massa om att jag skulle komma fram också, men jag struntade blankt i dom.
När dom hade ätit mat kom dom in i rummet igen och satte sig i fåtöljerna. Jag låg kvar i tryggheten länge, men man blir ju liksom kissnödig ibland och hungrig så till slut gav jag upp och smög ut ur rummet och dom följde inte efter *hihi*.
När jag kom tillbaka hade han flyttat på sig och låg i soffan. Så hängde hans hand där i lagom goshöjd och då kunde jag liksom inte låta bli, för man har ju ändå sina behov av gos ibland. Jag buffade lite och han började klia min hals och lite på magen och lite till och lite till och det var såååååå skönt..... Sen vilade vi tillsammans på soffan en stund och jag hängde inte med till övervåningen när dom gick dit. Törs inte det än. Det är så mycket konstiga ljud här. När jag skulle gå och äta sen så var det nå't som lät brum-swosh-brum-swosh i köket. Huvva!